24 Maj 2011

I Söndags hade vi aktiveringsdag med GRK. Det var riktigt trevligt både för hundarna och oss människor. Jag fick nya idéer hur vi ska träna in spårapporterna. Har redan lyckats ladda upp dom rätt mycket genom att träna med dom inomhus, så jag tror hon kan tycka de är spännande även ute i skogen nu.

Nu är det inte heller länge kvar tills vi ska börja lydnadskurs. Det är egentligen privatlektioner, men vi är tre stycken som ska delta så då får vi kalla det kurs.

12 Maj 2011

Tea har fått en present av sin mormor. Nu får hon rensa gaddarna ett tag.

Vi människor ska äta rökt harr ikväll. Emil har fått årets första fisk, iaf den första som var värd att spara.

11 Maj 2011

Ajajaj. Min självdisciplin är urusel. Imorgon ska första utkastet på mitt examensarbete lämnas in, och jag har inte ens börjat på diskussionen. Istället sitter jag och kikar på nya löparskor på nätet och en massa annat strunt.

Jag har kommit på ett mål med min ”träning”. Innan sommaren är slut ska jag springa milen under 50 minuter! Det är en lång väg kvar kan jag säga.

Tea har för övrigt sitt jobbigaste löp någonsin. Hon brukar inte bli så påverkad, men den här gången är hon inte rolig. Hon söker uppmärksamhet och pratar precis hela tiden. Alla som hört hennes prat vet hur högt det kan låta, och hon överröstar just nu alla med sitt brummande. Ute på promenaderna går hon antingen som en dammsugare efter marken eller försöker samtala med alla vi möter, vare sig det är en människa eller en fiskmås. Det skulle inte förvåna mig om hon snart blir känd som den ”läskiga golden på Öbacka”. Jaja, lite mer än en vecka kvar. Sen borde hon bli lite vanlig igen.

Ikväll ska jag till Sävar på middag, och snickra lite med pappa. Visar upp resultatet sen!

Men nu ska jag ta mig i kragen och försöka skriva någonting vettigt på mitt arbete.

8 maj 2011

Igår fick lilla fröken gå sitt första personspår. Det gick riktigt bra, och hon höll sig rätt trots att det var fullt av älgspår på flera ställen. Tempot var betydligt trevligare än det hon brukar hålla vid viltspår, jag vet inte om det berodde på att det var svårare eller att ingen klöv väntade vid slutet. Det svåra blir att få henne att plocka upp apporter i spåret, men utan klurigheter blir det ju inte lika roligt!

Viltspårschampionatet som jag länge pratat om att försöka ta, det blir uppskjutet. Men vi måste ju ha någonting att göra när hon blir gammal och grå med.

5 maj 2011

Över valborgshelgen var jag och Emil i fjällen. Jag hade egentligen inte tid, men vi blev uppbjudna till Emils kompis stuga tillsammans med två par och då går det ju inte att tacka nej. Tea fick åka med Emils föräldrar till deras stuga, så vi var helt hundfria.

Det blev en supertrevlig minisemester med god mat, spel och utflykter. Vi tog en skidtur upp på fjället på lördagen, det var så mysigt att jag och Emil började prata om att ta en vintervandring i fjällen något år.

Tyvärr fick vi inte alltför mycket sol under helgen, men det vägdes upp av alla djur vi såg. Det är tydligen påväg att bli lämmelår iår, och det märktes verkligen. De lustiga små djuren var nästan helt orädda, men istället mycket irriterade på oss människor som klampade omkring i deras hem. Kom man för nära började de tjuta som ett larm och göra utfall för att skrämma bort oss. Det var någon som kallade dem för rovdjurens potatis. Jag antar att motiveringen var att de är överallt och verkar inte svårare att fånga än att bara plocka upp dem, inte ett särskilt exotiskt byte med andra ord. Det var nog tur att vi lämnat bort Tea, hon hade nog haft allt för roligt bland alla gnagare.

Vi såg även otroligt mycket tjädrar efter vägarna. Det räknades tydligen till 27 tjädrar på hemvägen mellan Kittelfjäll och Vilhelmina. Roligast var tupparna som försökte skrämma bort bilarna som invaderade deras revir.

På vägen upp träffade vi på en renflock som inte hade särskilt bråttom att flytta sig från vägen.

När kom hem och hämtade Tea upptäckte jag att hon börjat löpa. Det var riktigt bra, då hinner hon göra bort det innan sommaren och vi kan träna och eventuellt tävla som vi vill. Förutsatt att hon inte råkar ut annat för något såklart.

27 April 2011

Igår var vi på sista inomhusträningen för säsongen. Det var egentligen utställningsträning, men jag tänkte passa på att träna lite om det blev ledigt. Vi hann med en kort träning, det gick hyfsat förutom att Tea kändes lite seg i fria följet. Ska försöka jobba på att peppa upp henne där.

Det var roligt att titta på när de andra tränade på att springa runt i ”ringen” och försöka få hundarna att ställa sig fint. Jag kan egentligen ingenting om utställningar, så det var intressant att lyssna och lära sig lite. Jag vågade inte prova själv. Av någon konstig anledning tror jag inte att jag och Tea klarar av att springa runt så som de andra. Sen är jag rädd att andra ska upptäcka hennes hemska frisyr om vi går in i något som ens liknar en utställningsring, även om det bara är träning. De andra hundarna är så fint trimmade, medan jag är alldeles för lat och Tea för ovillig för att hon ska bli snygg i pälsen. Fem minuter med en rak sax brukar det bli för oss, sedan ser hon ut som en misshandlad fågel tills det börjar växa ut och återigen blir långt och tufsigt.

Egentligen ska hon vårbadas nu i veckan, och då borde jag ta mig tid att klippa henne lite bättre.

Tea verkade däremot bli mycket inspirerad av att se de andra stå fint och bli beundrade, så hon passade på att göra en gräsinpackning och sedan ställa sig rätt snyggt på promenaden idag. Jag försökte hinna med att fånga allt på bild, men hade bara mobilen med så det gick inget vidare.

Nosen är väl oviktig att ha med på bild?

26 April 2011

Nu har våren äntligen kommit på riktigt även hos oss på Öbacka.

Äntligen har mitt examensarbete börjat gå framåt, samtidigt som jag egentligen har alldeles för många bollar i luften. Hur lär man sig att tacka nej till något? Eller är det kanske inte nejandet man bör träna, utan förmågan att ha många projekt på en gång och planera sin tid?

Idag ska jag iväg och prata med lite människor, så mitt CV blir klart inför ett jobb jag ska söka. Ännu en boll. Sedan funderar jag på att anmäla mig och Tea till en lydnadstävling i sommar, så vi får något att träna inför. En till boll…

Men först ska jag och djuret gå på en härlig promenad i solen. Frisk luft rensar huvudet.

Matfixering

Vi har fortfarande Niva här hemma, och jag måste säga att det inte är så tokigt med två golden ändå. De är så söta när de ligger och grymtar tillsammans. Jag trodde det skulle bli bökigt att gå ut med båda samtidigt, men där hade jag fel. Eftersom de är lika stora blir det inget koppeltrassel som det lätt blir när man går med Tea och en liten hund.

Men något som har hänt är att Teas matfixering har nått nya höjder, jag och Emil har börjat fundera på ifall hon har någon slags ätstörning. Hon och Niva får lika mycket mat, 4 dl morgon och kväll. För Niva tar det ungefär 2 minuter att äta upp den potionen, och då är hon matglad och äter med god aptit. För Tea tar det 4-5 sekunder. Jag har försökt ta tid för att se hur snabbt det egentligen går, men har inte hunnit få igång tidtagningen förrän maten är slut. Det är precis som att man sätter dammsugarmunstycket över matskålen, sluuuurp så sugs allt in och inget tuggas. Allt man hör om att torrfoder är bra för tänderna gäller nog inte min hund. Hennes tänder har nog aldrig krossat en enda kula.

Att Tea gillar mat har alltid varit en stor fördel när vi tränar. Hon skulle kunna offra svansen för en foderkula och alla fyra ben för en korvbit. Det är inte utan anledning hon har smeknamnet ”det svarta hålet” i träningssammanhang. Man kan släppa godisen var som helst inom två meters radie och den lyckas alltid pricka hennes mun. Det måste vara någon slags specialgravitation eller magnetism mellan Teas mage och mat. Mycket underligt, men det ger iallafall snabba belöningar.

Besök

Jag är hundvakt åt en annan guldklimp i veckan, Niva. Jag har faktiskt inte tänkt på det, men Tea har faktiskt aldrig lekt med en retriever tidigare. Hennes ”lekkompisar” är vallhundar och spetsar, medan vi enbart brukar träna bland andra retrievrar. Hon har ju träffat sin egen mamma sedan hon blev vuxen, men då var Tea så dryg att mamma Tova inte alls ville leka.

Nu leks det för fullt här hemma. Det är en behaglig lek för oss på sidan av. Inget spring, bara grymtningar från golvet och små nafsningar i öronen.

Min mamma sa att jag var tråkig från början när jag skulle skaffa en Golden, mest för att hon tyckte de såg likadana ut allihopa. Men de här två damerna är verkligen som natt och dag i utseende. Tea är ljus, har stoooora mörka ögon och en jätteblaffa till nos. Niva är mörk, har små pliriga ögon och är spänstig som en katt.

Till sättet däremot är de mycket lika. Förutom att Niva är mycket trevligare än vad Tea var i den åldern, hon verkar inte riktigt ha samma ego.

Dålig uppdatering

Här är det verkligen stendött.

Det beror mest på att jag haft alldeles för mycket att göra. Har jobbat rätt mycket och samtidigt försökt komma någonstans med examensarbetet. Att sedan även försöka hinna med hunden gör att bloggen blir bortglömd.

Men en rolig nyhet har jag ändå. Medan jag jobbat som mest har Tea fått vara med Emil på hans jobb. Det har fungerat riktigt bra, och om allt går som vi hoppas kommer hon bli en kontorshund i framtiden då vi båda jobbar.

Nu ska jag ta en paus från skrivandet, väcka upp odjuret och släpa med henne på en löprunda. Pust.