24 Maj 2011

I Söndags hade vi aktiveringsdag med GRK. Det var riktigt trevligt både för hundarna och oss människor. Jag fick nya idéer hur vi ska träna in spårapporterna. Har redan lyckats ladda upp dom rätt mycket genom att träna med dom inomhus, så jag tror hon kan tycka de är spännande även ute i skogen nu.

Nu är det inte heller länge kvar tills vi ska börja lydnadskurs. Det är egentligen privatlektioner, men vi är tre stycken som ska delta så då får vi kalla det kurs.

12 Maj 2011

Tea har fått en present av sin mormor. Nu får hon rensa gaddarna ett tag.

Vi människor ska äta rökt harr ikväll. Emil har fått årets första fisk, iaf den första som var värd att spara.

11 Maj 2011

Ajajaj. Min självdisciplin är urusel. Imorgon ska första utkastet på mitt examensarbete lämnas in, och jag har inte ens börjat på diskussionen. Istället sitter jag och kikar på nya löparskor på nätet och en massa annat strunt.

Jag har kommit på ett mål med min ”träning”. Innan sommaren är slut ska jag springa milen under 50 minuter! Det är en lång väg kvar kan jag säga.

Tea har för övrigt sitt jobbigaste löp någonsin. Hon brukar inte bli så påverkad, men den här gången är hon inte rolig. Hon söker uppmärksamhet och pratar precis hela tiden. Alla som hört hennes prat vet hur högt det kan låta, och hon överröstar just nu alla med sitt brummande. Ute på promenaderna går hon antingen som en dammsugare efter marken eller försöker samtala med alla vi möter, vare sig det är en människa eller en fiskmås. Det skulle inte förvåna mig om hon snart blir känd som den ”läskiga golden på Öbacka”. Jaja, lite mer än en vecka kvar. Sen borde hon bli lite vanlig igen.

Ikväll ska jag till Sävar på middag, och snickra lite med pappa. Visar upp resultatet sen!

Men nu ska jag ta mig i kragen och försöka skriva någonting vettigt på mitt arbete.

8 maj 2011

Igår fick lilla fröken gå sitt första personspår. Det gick riktigt bra, och hon höll sig rätt trots att det var fullt av älgspår på flera ställen. Tempot var betydligt trevligare än det hon brukar hålla vid viltspår, jag vet inte om det berodde på att det var svårare eller att ingen klöv väntade vid slutet. Det svåra blir att få henne att plocka upp apporter i spåret, men utan klurigheter blir det ju inte lika roligt!

Viltspårschampionatet som jag länge pratat om att försöka ta, det blir uppskjutet. Men vi måste ju ha någonting att göra när hon blir gammal och grå med.

5 maj 2011

Över valborgshelgen var jag och Emil i fjällen. Jag hade egentligen inte tid, men vi blev uppbjudna till Emils kompis stuga tillsammans med två par och då går det ju inte att tacka nej. Tea fick åka med Emils föräldrar till deras stuga, så vi var helt hundfria.

Det blev en supertrevlig minisemester med god mat, spel och utflykter. Vi tog en skidtur upp på fjället på lördagen, det var så mysigt att jag och Emil började prata om att ta en vintervandring i fjällen något år.

Tyvärr fick vi inte alltför mycket sol under helgen, men det vägdes upp av alla djur vi såg. Det är tydligen påväg att bli lämmelår iår, och det märktes verkligen. De lustiga små djuren var nästan helt orädda, men istället mycket irriterade på oss människor som klampade omkring i deras hem. Kom man för nära började de tjuta som ett larm och göra utfall för att skrämma bort oss. Det var någon som kallade dem för rovdjurens potatis. Jag antar att motiveringen var att de är överallt och verkar inte svårare att fånga än att bara plocka upp dem, inte ett särskilt exotiskt byte med andra ord. Det var nog tur att vi lämnat bort Tea, hon hade nog haft allt för roligt bland alla gnagare.

Vi såg även otroligt mycket tjädrar efter vägarna. Det räknades tydligen till 27 tjädrar på hemvägen mellan Kittelfjäll och Vilhelmina. Roligast var tupparna som försökte skrämma bort bilarna som invaderade deras revir.

På vägen upp träffade vi på en renflock som inte hade särskilt bråttom att flytta sig från vägen.

När kom hem och hämtade Tea upptäckte jag att hon börjat löpa. Det var riktigt bra, då hinner hon göra bort det innan sommaren och vi kan träna och eventuellt tävla som vi vill. Förutsatt att hon inte råkar ut annat för något såklart.