Ajajaj. Min självdisciplin är urusel. Imorgon ska första utkastet på mitt examensarbete lämnas in, och jag har inte ens börjat på diskussionen. Istället sitter jag och kikar på nya löparskor på nätet och en massa annat strunt.
Jag har kommit på ett mål med min “träning”. Innan sommaren är slut ska jag springa milen under 50 minuter! Det är en lång väg kvar kan jag säga.
Tea har för övrigt sitt jobbigaste löp någonsin. Hon brukar inte bli så påverkad, men den här gången är hon inte rolig. Hon söker uppmärksamhet och pratar precis hela tiden. Alla som hört hennes prat vet hur högt det kan låta, och hon överröstar just nu alla med sitt brummande. Ute på promenaderna går hon antingen som en dammsugare efter marken eller försöker samtala med alla vi möter, vare sig det är en människa eller en fiskmås. Det skulle inte förvåna mig om hon snart blir känd som den “läskiga golden på Öbacka”. Jaja, lite mer än en vecka kvar. Sen borde hon bli lite vanlig igen.
Ikväll ska jag till Sävar på middag, och snickra lite med pappa. Visar upp resultatet sen!
Men nu ska jag ta mig i kragen och försöka skriva någonting vettigt på mitt arbete.
