Film från tävlingen och hundvakteri.

Vi är hundvakt i helgen åt en Samojed. Jag brukar ibland muttra över att Tea är en självständig retriever, och att hon har lite svårt att samarbeta. Hon framstår som världens ängel som avgudar sin matte och husse om man jämför med denna lurviga spets.

Han går sin egen väg och låter mycket.

Tea skäller bara när hon verkligen måste. Som när nån okänd står utanför fönstret och tittar in, och ett skall när dörrklockan ringer. Alltid när hon skäller så springer hon till mig eller Emil så att vi ska ta hand om resten, hon är liksom bara den som berättar att det är nåt skumt.

Samojeden gillar att skälla för det mesta. Det spelar ingen roll om det hänt något eller ifall livet bara är lite trist.

Detta gör Tea väldigt stressad. Jag misstänker att hon tror att det händer ”riktiga” grejer varje gång han skäller, för hon far runt och tittar genom alla fönster eller sätter sig vid mig med panik i blicken och skak i benen. Det verkar inte som att hon förstått att han tomskäller. Sen blir saken ännu värre för henne, som vant ensambarn, att man blir lite arg på herr Samojed för att han inte är tyst. Hon tar åt sig av allt och försöker smöra in sig för att vi ska bli glada igen. Men hon har aldrig varit en högljudd hund, så hon vet inte vad ”tyst” är och det kanske är tur.

______________________________________________________________________________________________________

Emil filmade mig och Tea i lördags, och här är filmen (roligast är nästan Emils nervösa kommentarer):

Jag har varit lite dum och under träning haft grejerna i båset där domaren sitter. Tea har då som vilopaus fått springa till väskan och vänta där. Hon försöker göra det två gånger under tävlingen och verkar tycka det är konstigt att det sitter nån där, men bara mellan moment sån tur var. Det kan säkert ha dragit ned helhetspoängen lite. Sen har jag inte kommit på nån bra belöning vi kan ha på tävling. Såsom det var i lördags verkade hon mest tycka det var dumheter att bli omklappad, och ville jobba vidare istället.

Nu ska jag baka bröd. Under jäsningen ska vi gå ut och träna på snabba och roliga ställanden.

Vilken underbar dag!

Jag tror att jag har glömt säga att jag har världens bästa hund.

Inatt låg jag vaken halva natten och hade lite ångest över allt vi INTE tränat. Alla småsaker som skulle kunna ställa till det.

Men tävlingen gick över all förväntan. Hon var både peppad och samlad, något som inte är alltför vanligt för oss. Jag har varit dålig på att träna flera moment i rad utan belöning, så hon är van vid en ganska hög belöningsfrekvens. Därför var jag orolig att hon skulle tappa lusten efter linförigheten, och strunta i resten av momenten då hon ändå inte tjänade något på det. Men hon höll ihop jättebra! För en gång skull kändes det som att vi gjorde något tillsammans och inte bara att hon jobbade för mutor.

Såhär såg domarprotokollet ut:

Platsliggande: 8 - Sitter före kommando

Tandvisning: 10

Linförighet: 8 - Sitter ej vid halt, släpper i högersväng, bus.

Läggande: 8 - Sent läggande

Inkallande: 10

Ställande: 10

Apportering: 10

Hopp över hinder: 10

Helhetsintryck: 9

Summa: 181 poäng (1a pris) Hurra!

Vi hade verkligen tur som fick lägga plats i grupp 2. I första gruppen var det en som klev upp och fick upp fler på köpet, men i vår grupp var det lugnt och alla låg.

Efter att ha tränat och tränat samma moment i evigheter kan vi nu börja med tvåans istället, för det blir nog ingen satsning på LP1. Jag är jättepeppad på att tänka ut en ny träningplan och sätta igång!

Jaktprov

Igår startade Tea på inofficiellt jaktprov. Hade vi tränat mer, och jag visste att hon kunde det mesta hade jag nog blivit missnöjd.

Vi hade gått en långpromenad ganska sent kvällen innan, så jag hade en förhoppning om att hon skulle vara lite trött på morgonen. Självklart var det inte så, utan hon vaknade utvilad och full av ny energi.

Väl framme på provplatsen tog jag ut henne ur bilen en stund innan så hon fick rasta sig, sen satte vi oss på marken en bit från starten och försökte meditera lite. Tea hade som vanligt raketer i baken och jag är tveksam till att jag lyckades förmedla några lugnande tankar åt henne.

När det var vår tur så började hon med att rejsa runt lite, och domaren sa att jag fick ha koppel på henne om jag ville. Jag passade på att fråga om jag fick ge henne nån korvbit under provet. Han sa att jag fick ge henne precis så mycket korv jag ville.

Vi började med vattenapporteringen, och hon hämtade in båda två dummies. Konstigt nog var hon tveksam till vattnet, och jag fick peppa henne för att hon skulle hämta den andra. Jag tror det beror på att det var mycket vass, och hon är inte van vid att simma i vass.

Sedan var det dags för fältsöket. Och hon var fortfarande väldigt speedad, så snöret fick vara på mellan stationerna. Hon hämtade in de två närmsta dummiesarna, och jag fick dom i handen. Sedan skulle vi avbryta för ett linjetag. Den hämtade hon också in, även om hon sökte mer än gick rakt ut.

Efter linjetaget skulle vi återgå till fältsöket. Där hade Tea svårt att söka längre ut, utan hon höll sig vid mig. Hon hittade ingen mer att hämta in där. Då var det dags för en markering. Hon sprang rakt ut till den och greppade den. Men sen tror jag hon blev förvirrad, för hon sprang mot Eva (kastaren) med den. När jag då visslade in henne släppte hon den och kom in utan.

Som kritik från domaren fick vi att Tea var en pigg tik, med god stadga (sitta kvar och vänta på signal) och en duktig markör. Men att helhetsintrycket försämrades av ett dåligt fotgående. Han tyckte även att hon var tveksam till att apportera i vissa lägen på land.

Jag tycker nog han var lite väl snäll när han skriver ”dåligt fotgående”. Även om hon faktiskt klarade av att gå vid sidan mellan de sista stationerna, så var hon sjövild i början och for runt som en raket.

Men jag är nöjd! För ett år sedan var hon livrädd för vatten. För inte så länge sedan tog hon inte andra dummies än våra egna, och hon kom aldrig tillbaka med något utan då var det 10 minuters ärevarv med allt. Vi har även tränat alldeles för lite, så hon vet inte skillnad mellan linjetag och markering. Och hon har bara gjort ett fåtal sök i sitt liv. Sen är hon inte alls van vid att det är så mycket folk när vi tränar, vi är oftast själva eller med bara några få.

Men det är svårt att förklara för de som frågar om det gick bra på jaktprovet. Jag sa till Emil när vi kom hem att det gått ganska bra. Men när jag sedan berättade att vi inte riktigt ”klarat” nåt moment och att det slutade med 0:e pris såg han mest förvirrad ut.